Förra torsdagen var jag på hundträning för att jag ska kunna hantera min räddsla för hundar bättre. Den här gången gick jag till djurgymnasiets hundcenter. Har vart där en gång tidigare men det var innan jullovet så jag var lite nervös innan. Som tur var var det samma tjej som hjälpte mig den här gången också. När jag var där tidigare övade jag med en liten hund som heter Glimma och det tog ett bra tag innan jag kunde slappna av. Men den här gången fick jag träffa en äldre labrador som heter Milton. Therese som jobbar där och hjälpte mig talade om för mig innan att Milton var som glimma fast i en större kropp. Den ända stora skillnaden var att han var lite mer gluffsig när han tog godiset, men det vande man sig med snabbt. Eftersom det gick så bra och jag vande mig fort med Milton frågade Therese om vi skulle ta in en annan hund. Jag blev först lite fundersam men gick med på det. Då tog hon i stället in en yngre labrador Stråla. Stråla var mycket yngre än Milton som var 11, hon var bara 3 år och klassades som en valp. Hon var också lite gluffsig/oförsiktig när hon tog godiset ur min hand. Det gick också väldigt bra så då bytte vi ut Stråla med en annan hund. En Schäfer som heter Lava som var Therese egna hund. Först var hon lite "mammig" och gick till Therese ett par gånger men sen när hon insåg att jag ga henne godis gick hon till mig i stället. När jag hade vant mig vid henne också och vi hade släppt henne lös (utan koppel) prövade vi lite dresyr. Therese tog då fram ett hinder som Lava skulle hoppa över. Först visade hon hur jag skulle göra och sen fick jag pröva på själv. Man ska då få hunden att sitta och stanna kvar medans man går över hindret och på andra sidan ska man säga "hoppa". När hunde har kommit över hindret belönar man den med en godis bit.

Jag har tidigare varit på minst tre behandlingar och har gjort framsteg men ldrig så stora som nu. För att ni ska förstå hur mycket jag påverkades av min räddsla som nästa klassas som fobi ska jag er några exempel på det:

- Gick aldrig till ställen på tågen/uss med mera där hundar fick vara, och om jag gjorde det var jag alltid på helspänn och hade svårt att koncentrera mig på annat än att kolla om en hund var i närheten.

- Bytte trotoar om det var en "vild" hund eller om det var två hundar eller mer.

Om jag gick på trotoaren gick jag så långt ifrån den som möjligt. 

Gick jag med någon bytte jag så att jag gick på andra sidan om dom så att dom var mellan mig och hunden. Hde jag påse i handen hade jag den mellan.

- Om jag skulle hem till folk jag inte har varit hemma hos frågade jag alltid om dom hade hund. Och om do hade avstog jag ofta ifrån att gå.

Mina framsteg under den här behandlingen är:

-Bryr mig inte om skyltar om förbud för hundar på tåg m.m

- Kan gå på trotoren utan att bry mig om hunden som jag gjorde förut.

- Skulle nog klara av att gå hem till folk med hund utan några större problem. (Har inte prövat det ännu).

- Hade aldrig matat en hund eller att en hund slickat på min hand innan.

Som det ser ut nu tror jag att jag kan leva ett fullt normalt liv utan att hindras av min räddsla. Om ni fick känna den kännslan att kunna gå förbi en hund utan att bry sig om den. Det ända jag kan säga att det är en av dom bästa jag kännt i mitt liv. Och jag blir lika stolt över mig själv varje gång jag gör det.

En klänning jag gjorde förra året. Blve väldigt nöjd med den och jag kännde mig som Abby i NCIS. Ni får den i stället för en låt.