Vill börja med att gratta Loreen för vinsten i Eurovision song contest i lördags. Som den schlagernörden jag är började jag att gråta lite smått när fjärde eller femte landet gav sina poäng. Det kändes redan då som att vi skulle vinna. Senaste gången när Charlott Perreli (eller Nilsson som hon hette då) vann var jag bara 7 år gamal så jag minns ingenting. Dock l´vet jag att jag lyssnade och dansade till hennes låt på mitt rum många år efter. Gör det nu också minus dansen dårå. Blev så otroligt lycklig när Loreen vann, det var nästan som om man själv vann, på sätt och vis gjorde man det då man är svensk men ni fattar vad jag menar. 

Har inte alls orkat ta tag i plugget den här helgen utan bara slappat. Förutom idag då jag satt ett par timmar med att zick-zacka kanterna på mönsterdelar till en klänninga jag håller på att sy. Har inte ens klippt ut alla delar så det är en bit kvar. Tyget jag har köpt som kommer från IKEA är ett tyg helt i lin och spretar sig väldigt mycket så jag måste göra det tråkiga jobbet innan jag kan sy ihop alla delar.

Anledningen till att jag valde lin tyg var att jag syr en 1300-tals klänning och vill att den ska vara så tidsenlig som det går. Lägger självklart upp bilder på den när den är klar.

Höll på att glömma. I helgen som kommer ska jag åka till Stockholm igen. Kanske inte är så spenande då jag är där ungefär varranan helg, men den här helgen är lite speciell. Min farfar ska komma till sverige för första gången på fyra år och det ska bli en släcktfest för att fira att han och hans systrar fyller år. Det kommer nog att bli...intressant.

En person som inte visste att jag har blivit mobbad sa en gång på ett ungefär under en svenska uppgift att "De som är mobbade får skylla sig själva, för de har ju valt att vara anorlunda."

Ingen förkänar att bli mobbad. Man väljer inte att vara anorlunda. Det är som att säga att man väljer vilken hudfärg eller vilka biologiska föräldrar man har. Jag tror inte att denna person har blivit mobbad förut men jag tycker ändå att det är helt befängt att ens tänka i dem banorna.

Jag tror att alla har någon gång varit i "kontakt" med mobbing. Antingen har man själv blivit utsatt för det, utsatt någon annan för det, har någon i sin närhet som har blivit utsatta för det eller bara stått och sett på när någon blir det och inte gjort någonting.

Blädrade för säkert tusende gången igenom boken "FRED! 100 röster mot våld och krig", en bok som alla 16 åringar fick 2009. Där kom jag över ett citat av Desmond Tutu "Om du inte tar ställning mot en orättvisa, har du valt förtryckarens sida. om elefanten har sin fot på musens svans och du säger att du är neutral, kommer musen inte att uppskatta din neutralitet."

En person som bara står och kollar på när en person blir mobbad är lika skyldig till den mobbade personens utsatthet.

En person som bara kollar på är också delaktig i mobbandet, även fast de inte inser det själva. 

För drygt en vecka sedan så fick jag en vänförfrågan på facebook från en av dem som var taskiga, inte från dem som gjorde de mest taskiga sakerna men hon var i det gänget och gjorde ingenting för att hjälpa mig. Jag accepterade hennes förfrågan då hon även var en barndoms kompis, men när jag dagen efter insåg att hon ändå var en av dem så visste jag inte om jag ville ha kvar henne på FB. Hade två tankar i huvudet.

1. Hon inser inte vad hon hade gjort.

2. I och med att jag accepterade min vänförfrågan har jag förlåtit henne för det hon gjort. även fast jag inte hört något "förlåt" från henne". 

För att göra allt klart så kommer jag INTE att förlåta dem. Jag gjode inte det då, jag gör det inte nu och jag kommer aldrig att göra det heller. Det dem gjorde är inte okej på något plan och för det förkänar de inte ett uns av min tid, liv eller kraft.  

Det ända som jag fick ut av mobbingen var att jag vet vilka vänner som är ens riktiga vänner. Och att jag vet att jag är så mycket starkar än de.

Jag och Sofia under Stone sours konsert på Sweden rock 2010. Hon bor nere i Lund så vi träffas inte så ofta, senaste gången var på höstlovet då hon för första gången åkte upp till Stockholm. Vi två ska om tre veckor åka till Metaltown i Göteborg. Längtar som satan!

Emmy och jag åker "Vilda musen" på grönan (vi sitter längst bak). Hon bor nära Stockholm och vi träffas när vi kan. Genom henne har jag träffat många trevliga personer som man kan lita på.

Träffade båda på min första språkresa till Hastings, England. 

Sofia och Emmy, tack för att ni är dem ni är och för att ni vill vara mina vänner! 

Tänkte bara uppdatera lite snabbt. 

Har äntligen kommit igång med plugget och att läsa boken som handlar om anatomi med mera. efersom tentan är om 3 veckor så var det på tiden.

Annars så har jag spenderat helgen i Stockholm med mamma och bror min. Har övningskört två gånger och ska snart ut för tredje gången och den här gången tänkte vi leta efter småvägar som jag kan köra på. Tänkte fixa så att jag har körkort innan sommaren är slut.

Har även köpt mina dyraste skor hittills, men dem ska hålla ett tag också så det vaar deffenetivt värt det. Snygga är dem också. Bild kommer senare när jag har tagit en. 

Förutom att jag pluggar håller jag på att fixa dreadfalls, alltså som en toffs med dreads. Anledningen till att jag gör falls är dels för att jag ska kunna välja när jag vill ha i dom och sen är mitt hår för långt för att fläta i dem. Gör mina i ull som jag har köpt på Panduro Hobby. Färgerna jag har valt är svart och vinröd. har dock inte ens kommit halvvägs med dem så det är en bit kvar. Är ingen expert på ämnet och är dålig på att förklara saker i allmänhet så det är ingen ide att jag förklarar hur jag gör. 

Ungefär så här kommer det att se ut när det är klart + de vinröda dreadsen.   

Ja, som ni kanske ser har jag flyttat från Stockholm till Västerås. Anledningen är att jag kom in på Sjuksköterskeprogrammet på Mälardalens Högsola till våren. Som jag skrev tidigare visste jag inte om jag äns skulle komma in men jag kom in på första intagningen. Är så glad och så nöjd och jag vet att jag har valt rätt. Jag vet fortfarande inte vad jag hade gjort om jag inte hade kommit in. Även om det är kämpigt ibland och att jag bara vill ge upp, så gör jag mitt bästa i alla situationer. Jag har aldrig pluggat så mycket som jag har gjort dem senaste 3-4 månaderna. Hade min första salstenta i fredags och hela den sista veckan pluggade jag varje dag. Även om jag inte pluggade lika mycket som alla andra och jag vet att jag kunde ha pluggat mer gjorde jag så mycket jag klarade av. Förutom salstentan så har jag haft en hemtenta som jag blev godkänd på. Supernöjd vart jag. För varje prov jag gör och som jag blir godkänd på bekräftar att det är det här jag vill jobba med. Det ända som står mig ivägen är mig själv och mina tankar. Vet inte vilket resultat jag får på det senaste provet och det som är om fem veckor men jag hoppas att jag blir godkänd. Om jag inte gör det...det får vi ta då.

SaraElenore