En person som inte visste att jag har blivit mobbad sa en gång på ett ungefär under en svenska uppgift att "De som är mobbade får skylla sig själva, för de har ju valt att vara anorlunda."

Ingen förkänar att bli mobbad. Man väljer inte att vara anorlunda. Det är som att säga att man väljer vilken hudfärg eller vilka biologiska föräldrar man har. Jag tror inte att denna person har blivit mobbad förut men jag tycker ändå att det är helt befängt att ens tänka i dem banorna.

Jag tror att alla har någon gång varit i "kontakt" med mobbing. Antingen har man själv blivit utsatt för det, utsatt någon annan för det, har någon i sin närhet som har blivit utsatta för det eller bara stått och sett på när någon blir det och inte gjort någonting.

Blädrade för säkert tusende gången igenom boken "FRED! 100 röster mot våld och krig", en bok som alla 16 åringar fick 2009. Där kom jag över ett citat av Desmond Tutu "Om du inte tar ställning mot en orättvisa, har du valt förtryckarens sida. om elefanten har sin fot på musens svans och du säger att du är neutral, kommer musen inte att uppskatta din neutralitet."

En person som bara står och kollar på när en person blir mobbad är lika skyldig till den mobbade personens utsatthet.

En person som bara kollar på är också delaktig i mobbandet, även fast de inte inser det själva. 

För drygt en vecka sedan så fick jag en vänförfrågan på facebook från en av dem som var taskiga, inte från dem som gjorde de mest taskiga sakerna men hon var i det gänget och gjorde ingenting för att hjälpa mig. Jag accepterade hennes förfrågan då hon även var en barndoms kompis, men när jag dagen efter insåg att hon ändå var en av dem så visste jag inte om jag ville ha kvar henne på FB. Hade två tankar i huvudet.

1. Hon inser inte vad hon hade gjort.

2. I och med att jag accepterade min vänförfrågan har jag förlåtit henne för det hon gjort. även fast jag inte hört något "förlåt" från henne". 

För att göra allt klart så kommer jag INTE att förlåta dem. Jag gjode inte det då, jag gör det inte nu och jag kommer aldrig att göra det heller. Det dem gjorde är inte okej på något plan och för det förkänar de inte ett uns av min tid, liv eller kraft.  

Det ända som jag fick ut av mobbingen var att jag vet vilka vänner som är ens riktiga vänner. Och att jag vet att jag är så mycket starkar än de.

Jag och Sofia under Stone sours konsert på Sweden rock 2010. Hon bor nere i Lund så vi träffas inte så ofta, senaste gången var på höstlovet då hon för första gången åkte upp till Stockholm. Vi två ska om tre veckor åka till Metaltown i Göteborg. Längtar som satan!

Emmy och jag åker "Vilda musen" på grönan (vi sitter längst bak). Hon bor nära Stockholm och vi träffas när vi kan. Genom henne har jag träffat många trevliga personer som man kan lita på.

Träffade båda på min första språkresa till Hastings, England. 

Sofia och Emmy, tack för att ni är dem ni är och för att ni vill vara mina vänner!