Jag vaknar och kollar om gosedjuret jag kramade i min famn när jag somnade fortfarande ligger kvar i sängen eller om den har trillat ner på golvet. Om den hade trillat ner tog jag upp den så fort jag kunde och låg ett tag och bara tänkte medans jag låg och kramade den. Gosedjuren gjorde att jag kände mig trygg. När jag hade tröttnat på det tog jag mitt täcke, min kudde och mitt gosedjur och gick in till teve rummet brevid mitt egna rum. Sedan går jag upp till köket och fixar till två rostbröd med smör och en kopp med kall mjölkchoklad. Jag går ner igen och sätter mig i soffan med täcket över mig och mitt gosedjur som oftast brukar vara en elefant som står på fyra ben brevid mig. Sätter på teven där jag kan vilka program som går på vilken kanal vid vilken tid och äter frukosten. När jag har tröttnat på att sitta så kurar jag ner under täcket med min elefant och kollar på teve tills min mamma kommer ner och säger åt mig att klä på mig för att äta lunch. När jag ätit klart går jag ner igen och kurar ner mig under täcket. Fast då har jag vid det här laget lagt min elefant vid mina fötter i stället. Sedan ligger jag där tills middagen är klar. Ibland tog jag fram en av mina burkar med pärlor och gjorde några halsband eller armband. Fast oftast brukar jag bara "sortera" dom utan att det blir något skapande än just högar med pärlor jag vill göra ett armband av men inte har tillräckligt mycket pärlor av. Ibland eller snarare ofta somnade jag i soffan mitt på dagen. Även fast jag inte gjorde någonting om dagarna var jag mentalt trött hela tiden. När klockan blir tio ungefär går jag och lägger mig och antingen läser några sidor ur en bok eller lyssnar på musik med hörlurar på en gamal bärbar radio tills jag är så trött att jag kan sova, och börjar om allt igen nästa dag. 

Så här såg ofta mina lördagar ut. Även mina vardagar när jag inte var i skolan bestog av att titta på teve. Under den tiden så trodde jag att jag tittade på teve så mycket för att jag älskade alla programmen. Men har nu ungefär sex år senare insett att det var ett sätt för mig att s"stänga" av mig själv mentalt från omvärlden. Jag var som i min egen lilla bubbla där ingen kuynde göra mig illa. Som jag skrev så gjorde gosedjuren att jag kände mig trygg. Det första året efter mobbingen sov jag utan mina gosedjur ungefär 30 gånger av 364 nätter. Anledningen var då att jag på ett mirakulöst sett glömt det hemma när vi skulle resa bort. Dom nätterna tog det oftast längre tid för mig att somna. Jag sov med mina gosedjur i min säng brevid mig fram tills den 17 oktober 2012 . Beslutet att ta bort gosedjuret som hade vid det här laget gått från att vara 7 stycken (och en hel del rätt stora gosedjur) till att ha en och sedan inga alls var inte medvetet. Jag hade den dagen eller snarare kvällen innan bäddat rena lakan i min säng och glömt att lägga tillbaks den i sängen. Jag upptäckte det dagen efteråt när jag skulle klä på mig och hittade den på golvet vid fotändan. När jag insåg att jag hade glömt och hade somnat utan att inse det gjorde att jag log. Jag var stolt över mig själv. Även om jag den kvällen funderade på att lägga tillbaks gosedjuret eller om jag klarade av att sova en natt till utan så valde jag att låta den ligga kvar vid fotändan. Två dagar blev till en vecka. En vecka blev till två veckor. När jag började närma mig den tredje veckan slutade jag att räkna. Efter drygt en månad la jag alla mina gosedjur jag hade framme i en svart sopsäck och den ligger nu uppe på min garderob. Jag har fortfarande två gosedjur kvar framme men det är bara för att dom är så awesome att dom förkänar att vara framme. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Även om jag inte är rädd/har fobi för hundar längre så har jag 18 års erfarenhet hundägare som inte visar respekt när dom är ute med hunden. Och tro mig det finns hur många som helst. Så jag tänkte ge några exempel.   1. Inte har sin hund i koppe...

Har insett dom senaste dagarna att jag inte får någon "kick" av depp musik. I alla fall inte på samma sätt som förut. Men jag antar att det är för att jag är mycket gladare nu för tiden. Dessutom har jag inte haft någon jobbig dag där musiken är den ...

Det jag nu tänker skriva är inte riktat mot en bara en lärare utan nästan alla lärare i grundskolan.   När jag var runt 11 år och var med min dåvarande bästis ute på skolgården hittade vi en gren som var ungefär 1 meter lång och så bred att jag i...

att ju närmare en tenta/omtenta man kommer ju mer nedstämd man blir? Fast sen är det ju också FEMTE gången jag ska göra skiten och i princip hela min utblidning ligger på att jag ska klara den. Så jag har en anledning men ändå... ...

om personen man fall för fanns i verkligheten. Jag menar bara som omvecklings skull (sarkasm). Den här gången var personen i alla fall mänsklig och inte vampyr eller anna varelse.     Appropå fiction så har jag blivit helt inne på "Underworld" fi...