Den här flashbacken är nog den mest jobbiga av dom, för jag inser hur långt det har gått och hur dåligt jag faktiskt mår.

Jag sitter vid en av trapporna vid skåpen under en lunchrast och lyssnar på musik som vanligt. I min hand har jag en stiftpenna. Jag vet inte vad det var som fick mig att göra det men jag tar pennan och skriver på väggen jag sitter brevid och skriver "I hate my life". Efter det sitter jag och tittar ut genom glasdörrarna och fortsätter att lyssna på min musik.

När jag gick i sexan, vilket är två år tidigare, hade jag i ren frustation skrivit samma sak om och om igen över ett helt A4 blad. Men när jag skev det då var det bara som jag skrev i ren frustation. Den här gången var det mer som ett konstaterande. Jag hatade mitt liv. Jag har aldrig menat något så mycket som jag gjorde då, varken innan eller efter. Som jag sa så var det ett konstaterande och omedvetet var det också ett rop på hjälp. Folk gick förbi den platsen varje dag och inom mig hoppades jag nog att någon skulle se det och inse vad som faktiskt hände och hjälpa mig. 

Som jag skrev på den första flashbacken så varje gång jag får dom, varje gång jag bearbetar dom och varje gång jag skriver om dom så uplever jag vad jag kände då i den stunden. Den smärtan, hopplösheten och ensamheten. Varje gång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Även om jag inte är rädd/har fobi för hundar längre så har jag 18 års erfarenhet hundägare som inte visar respekt när dom är ute med hunden. Och tro mig det finns hur många som helst. Så jag tänkte ge några exempel.   1. Inte har sin hund i koppe...

Har insett dom senaste dagarna att jag inte får någon "kick" av depp musik. I alla fall inte på samma sätt som förut. Men jag antar att det är för att jag är mycket gladare nu för tiden. Dessutom har jag inte haft någon jobbig dag där musiken är den ...

Det jag nu tänker skriva är inte riktat mot en bara en lärare utan nästan alla lärare i grundskolan.   När jag var runt 11 år och var med min dåvarande bästis ute på skolgården hittade vi en gren som var ungefär 1 meter lång och så bred att jag i...

att ju närmare en tenta/omtenta man kommer ju mer nedstämd man blir? Fast sen är det ju också FEMTE gången jag ska göra skiten och i princip hela min utblidning ligger på att jag ska klara den. Så jag har en anledning men ändå... ...

om personen man fall för fanns i verkligheten. Jag menar bara som omvecklings skull (sarkasm). Den här gången var personen i alla fall mänsklig och inte vampyr eller anna varelse.     Appropå fiction så har jag blivit helt inne på "Underworld" fi...