Pratade med skolans SYV i dag. Jag förklarade att jag vill jobba en termin eller bara ta det lugnt från allt plugg. Sa att jag sedan vill söka in till Sjuksköterske linjen, helst på Göteborg, Lund, Uppsala eller KI Huddinge. KI hade lägst antagnings statestik men det är ändå 4,0 meritpoäng mer än vad jag har. Sa också att jag ska söka till hösten bara för att söka och se om jag kommer in. 

Hade sökt in till högskoleprovet nu på våren men jag vart lite sen med att skicka in paprerna och när jag väl skickade in intygen på att jag har dyslexi blev det strul i posten nånstans så papprena kom 11 dagar senare. Efter att både mamma och SYV:en pratade med universitetet så visade det sig att platserna var fulla och att do prioriterade dom som hade kommit i tid. Fick två alternativ antingen kan jag göra det vanliga provet, vilket betyder att jag inte får den tiden jag behöver och därmed inte vet om jag kommer få något poäng alls. Eller så kunde jag lägga över dom 350 kronerna det kostar att göra provet på nästa års prov.

Jag valde att göra det nästa termin. 

Fick också lite tips om att jag kan kämpa extra mycket på 100 poängs kurserna som jag tror att jag kanske kan få vg på då det ger mig extra meritpoäng. 

Jag är inrte ett dugg religös men jag ber till gud att jag kommer in till våren. Vet inte vad jag ska göra om jag inte kommer in. Jag orkar inte gå igenom samma sak igen som jag fick göra när jag sökte till gymnasiet.

Jag hade satt Vackstanäs som mitt förstahandsval men hamnade på reservlistan. På plats elva. Chansen att jag i överhuvudtaget skulle komma in var minemal. Hade samma dag jag fick reda på att jag inte kommit in på den jag ville kom jag och mamma hem från Helsingfors. Jag hade en konstig kännsla och jag kännde nästa på mig att jag inte hade kommit in. Efter någar veckor hamnade jag på plats 6. När dagen kom då det var dags att gå till det gymnasiet jag hade valt som tredjehandsval var jag på plats 2. När jag kom hem på eftermiddagen ringde jag skolan och dom sa att jag då var på plats ett. Jag fortastte att gå på mitt tredjehandsval resten av veckan men trivdes inte så bra med själva skolan. På måndagen den andra veckan fick pappa ett samtal från skolan där dom sa att en tjej funderar på att byta skola, och att hon hade veckan ut att bestämma sig. Jag kunde inte längre se på portfolion vi hade fått av skolan med deras logga på. Jag ville inte gå på skolan. På torsdagen mitt i en lektion ringde min mamma, jag tryckte på upptaget knappen. Jag förstod att hon hade fått svar. var väldigt svårt att konsertrera mig fram tills rasten. Då ringde jag tillbaka. JAG HADE KOMMIT IN! Jag hade nästa tappat hoppet om det och när mamma sa att jag hade kommit in och att jag skulle dit dagen efter redan började jag nästan att gråta. Jag pratade med min mentor och hon sa att jag redan kunde gå för att fixa med pappar om att jag byta skola hos rektorn. Jag sa hej då till mina nya kompisar som jag senare fick ett sms av där det stod att vi fick träffas nån dag. Men det har vi tyvär inte gjort. Jag bokstavligen sprang från skolan och till bussen. Jag har nog aldrig varit så glad som jag var då. 

Nu sitter jag i nästan samma sits som jag satt då fast tre år senare. Jag karar nog inte av att gå igenom samma sak igen. Det är min dröm att komma in och jobba som sjuksköterska. Och om det inte händer vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag klarar nog inte av ett till bakslag i mitt liv, jag orkar inte det. Jag bara orkar inte...

 

Heli

28 mars 2011 13:17

Men du, kan du inte se det lite tvärtom? Det var ju inget bakslag när du kom in på gymnasiet, det var ju en seger! Du kom in!

Jag vet ingen som kämpar så hårt som du och jag är helt övertygad om att du kan klara precis allt, men ibland tar det ju lite tid. Försök tänka att den här gången kommer du inte att må så dåligt medan du väntar, för du har ju bestämt dig. För eller senare SKA du in, och världen får liksom bara anpassa sig efter det.

Kram!

Sara Nyströmer

28 mars 2011 13:39

Jag menade inte att jag kom in på gymnasiet var ett bakslag. jag menade allt annat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Även om jag inte är rädd/har fobi för hundar längre så har jag 18 års erfarenhet hundägare som inte visar respekt när dom är ute med hunden. Och tro mig det finns hur många som helst. Så jag tänkte ge några exempel.   1. Inte har sin hund i koppe...

Har insett dom senaste dagarna att jag inte får någon "kick" av depp musik. I alla fall inte på samma sätt som förut. Men jag antar att det är för att jag är mycket gladare nu för tiden. Dessutom har jag inte haft någon jobbig dag där musiken är den ...

Det jag nu tänker skriva är inte riktat mot en bara en lärare utan nästan alla lärare i grundskolan.   När jag var runt 11 år och var med min dåvarande bästis ute på skolgården hittade vi en gren som var ungefär 1 meter lång och så bred att jag i...

att ju närmare en tenta/omtenta man kommer ju mer nedstämd man blir? Fast sen är det ju också FEMTE gången jag ska göra skiten och i princip hela min utblidning ligger på att jag ska klara den. Så jag har en anledning men ändå... ...

om personen man fall för fanns i verkligheten. Jag menar bara som omvecklings skull (sarkasm). Den här gången var personen i alla fall mänsklig och inte vampyr eller anna varelse.     Appropå fiction så har jag blivit helt inne på "Underworld" fi...