Eftersom det är lite drygt två år sen jag blev av med mig fobi eller snarare fobier, då jag inte bara var rädd för hundar uta katter också, så tänkte jag förklara lite mer vad en fobi är. Även fast jag vet en del vad det är så har jag tagit hjälp av Wikipedia.

Att ha fobi för katter heter också Ailurophobia. Fobi för hundar heter Cynophobia. Båda dessa är "specifik fobi." Alltså att fobin riktar sig mot specifika panikutlösare.

För att det ska räknas som en fobi så finns det 7 kriterier som ska stämma in.
- Ihållande räddsla för ett objekt eller situation.
- Exponering framkallar omedelbart oro.
- Att man inser att räddslan är orimlig (vuxna).
- Undeviker att exponeras för det man är rädd för eller gör det med fruktan.
- Din räddsla påverkar dagliga aktiviteter.
- Minderåriga har "symtom" som varar i mer än sex månader.
- Panikataker, ångest och undevikande kan inte förklaras av någon annan psykisk störning.

Jag kan bara tala för mig själv men jag "uppnåde" alla överstående kriterier innan behandling.

Panikataker kan visa sig i hjärtklappning, svettningar, skakningar, andningssvårigheter, frestelsen att fly, matthet eller yrsel, muntorrhet, illamående med mera. Av dessa har jag i en situaton med en hund eller katt upplevt alla förutom muntorrhet och illamående.

Undevikande kan visa sig i hålla sig borta från områden som hundar kan vara, gå över gatan för att undevika hundar och undevika hem hos vänner eller andra som har hundar. Jag själv har omedvetet undevikt parker och skogar. Skogar har jag dock omedvetet undevikt och det var först under behandlingen som hon som hjälpte mig ställde den frågan i överhuvudtaget. Märket det själv när jag går promenad hemma i stockholm. Brukar oftast gå själv då jag gillar att lyssna på musik och "filosofera". En av rundorna jag går är det en sträcka på kanske hundra meter som är genom en liten skog. Lite mer än halvvägs genom denna finns det en hundpark. Varje gång jag går den rundan så måste jag alltid påminna mig själv om att ta djupa andetag och att det inte är någon fara, jag kommer att klara det och så vidare. Har gått den minst tio gånger nu och märker för varje gång att det är lättare att gå den biten. Att gå över gatan för att undvika hundar har jag gjort miljoner gånger. Försökte oftast titta så att det inte kom någon bil när jag gör det men det har hänt att panikataker har gjort att jag har sprungit rakt ut utan att se mig för. Som tur var har jag aldrig blivit påkörd någon gång men bara tanken på det är nästan skrämmande.

Tydligen så är fobin för djur vanligare hos kvinnor än vid män. Skulle inte vilja vara man men ibland är det rätt irriterande att vara kvinna alltså...