Jag saknar känslan av att ha ett (eler flera) festivalband runt handleden.

Jag saknar när man står nära högtalarna och man känner dunket av basen i hela bröstkorgen.

Jag saknar euforin man känner precis när ett band går upp på scenen.

Jag saknar att skratta åt och med alla konstiga människor man träffar helt random.

Jag saknar lyckan man känner när man har kommit in på festivalområdet för första gången. 

Jag saknar gemenskapen man känner med människorna i publikhavet.

Jag saknar festivaler.