Som jag skrev tidigare blev jag mobbad när jag gick i högstadiet. Mobbingen gick så långt att jag och mina föräldrar inte såg nån annan utväg än att jag fick byta klass. Även om mobbingen slutade så var smärtan fortfarande kvar. Jag kan än i dag må dåligt av det som hänt men det är mycket bättre nu. Tre år efter att jag byte klass anmälde vi skolan för att inte ha gjort tillräckligt för att hjälpa mig. Och i september förra året fick vi reda på att dom hade kommit fram till att skolan inte hade gjort tillräckligt. Vilken lättnad! Det att nån annan än min familj sa att det som hade hänt mig var mobbing och att det inte var mitt fel kändes så otroligt skönt.

Men som jag sa så mådde jag inte bra så fort jag hade bytt klass. Jag stängde in mig i min egen bubbla och det jag gjorde om dagarna var att titta på tv, äta och sova. Även om vissa dagar var bättre än andra så kunde man i bland till och med se på mig när jag mådde som dåligast. Dom dagarna hade jag bara svarta kläder på mig och inget annat. Ju mer svart destå mer ledsen var jag. När jag började på Vackstanäs gymnasium var det som en nystart för mig. Även om det var först i tvåan jag verkligen visade vem jag var så mådde jag bättre då än jag hade gjort dom senaste två åren.

Nu när jag ska ta studenten om mindre än två månader är det svårt att förstå att jag har orkat med alltihop. Till och med att fylla arton var svårt att förstå. När vi skulle öva på studentsången var det svårt att hålla tillbaka tårarna. Chansen att jag kommer att böla när jag springer ut är troligtvis 90 %. Jag har tur om jag inte gråter och och inte kan sluta.

Dagens låt: Hard rock halleluja - Lordi

En av låtarna som gjorde att jag blev jag.